Cerulean Tower, Shibuya, Tokyo. 04.15 på morgonen. Pigg. Men det är bara bara skönt.

Och jodå, plötsligt kom det till mig. Mina tankar var helt fria från mitt förföljande måste-komma-på-det-där tvånget…. i nattlig vakendvala i ett sånt där icketillstånd ni vet.

Jag ligger i vad jag skulle våga påstå vara den skönaste säng i vilken jag någonsin vilat min lekamen (ja, den på bilden). Långt långt ifrån den förtvivlan jag sannolikt borde känna. Jag är osövd och ska upp om 4 timmar, men bara njuter. Det är ok. Det är fullt ok. Varför förtvivla när det ju är så skönt. Så jag bara tillät mig.

Och mitt i detta lilla frigörande från måste-sova-tankar så bara föll bitarna på plats.
Det ska vara skönt. Vansinnigt skönt. Möbelrackarn ska vara så genuint superskön att man bara inte vill lämna den. Och samtidigt få känna att det är ok.

Och inte bara det, bilderna kom till mig, ingredienserna lade sig paletten, redo att målas ut.Plötsligt sitter jag nu här med skisser i knäet och jag ser det jag såg i natten. Till min hjälp min eminente hjärntolk och illustratör Ylva Liljefors (jodå, Guldknappsvinnare 2003). Kan knappt fatta det, men jag ser precis det jag vill se. Hon är sannolikt konstig, för hon ser verkligen bilderna mina ord beskriver, rakt av. Diabild. Full projection.

Jag tycker väldigt mycket om den här idén (som för övrigt är långt mer utvecklad och spännande än vad ovanstående beskriver). Särskilt för att den är född inte i kreativt tankearbete utan i passiv behovsupptäckt. Okonstlat och genuint på riktigt. Skulpterat ur verkligheten.

Så nu är det nitty gritty, det stora förvandlingsnumret….dvs plocka ner detta på detaljerad sprängskissnivå och sen gå till jobbet. Omvandla idé och skiss till exakt uppdragsbeskrivning extra allt och sen i slutändan 3-dimensionell fysisk produkt. En lång, lång väg. Och om gud vill och skorna håller så tar vi denna ända fram. Ja jävlar. Och sen ska vi ge den några småsyskon för den goda gemenskapens skull.

Född ur känslan, precis som jag vill ha det. Börja längst bak och sen backa hem. Känslan. Vad händer i mötet mellan mig och produkt. Jag vill få mina höga förväntningar överträffade. Först då kan jag gilla det jag först såg. Börja längst bort, i slutet, precis som jag vill ha det.

Jag talar om det optimalt sövande sköna. För när dagens alla måsten är till ända, ja då ska här inte kompromissas med njuteriet. När jag till sist får slå mig ner och jag har bockat av alla rutor, ja då ska det vara riktigt förbannat skönt.
För min tid är min belöning.
Jag brukar kalla det ”on an ego trip for you”.
Att se till att jag mår riktigt bra så att jag sen kan vara till för de som behöver mig.

Möte bokat med EM´s konstruktörer och nu ska här snickras, oj oj oj.

Eder

 Per Holknekt

DAGBOK