2010-03-04

Jag har härmed cementerat hela designidén och nu är det det stora härliga prototyparbetet som hägrar. Om 6 dagar flyger jag till snickeriet och lämnar inte stället innan allt går i durtoner.
Skissidéerna har nu presenterats för tyckare i alla tänkbara olika läger och jag kan väl milt konstatera att så långt är vi precis där vi vill vara.
Formen, känslan, materialen, färgerna, nytänket, konsumentperspektivet, designernivån… allt känns fantastiskt och alla tummar pekar uppåt. Alltså detta är så galet kul. Och jag måste få pusha lite för det fantastiska stöd jag får från hela teamet på EM. Det är det skönaste gänget. Tillåtande, arbetsamt, tålmodigt, kunnigt, angeläget och väldigt väldigt supportande.

Det är en tid sedan mitt senaste inlägg nu och det har skett en del sen sist. Nu är det möten möten möten och alla komponenter ska inte bara skapas utan vad det lider även samkomponeras. Sen ska visst allt stå klart på butiksgolv runt i Sverige i augusti och enligt min egen utvärderingsskala så är detta bara en framgång om slutkonsumenten gillar det, vill ha det och i slutändan tar det med sig hem. Allt annat är mig egalt.

Jag har haft som mål att detta skulle fungera såväl i det vita försiktiga rummet som i det brokiga lite modigare och så långt har jag ju känt mig genomtrygg. För flexibiliteten i min möbelserie möjliggör verkligen detta.
Det jag däremot aldrig ens tänkt var hur härligt detta alltet skulle kännas placerat i skön verandamiljö. Utomhus under bar himmel. Men när jag väl lät tanken vidröra det så kändes det bara självklart.
Jag har många år i Los Angeles beachliv bakom mig och senast hyrde jag strandhus i vackra Hermosa Beach hela den gånga sommaren. Den oändligt långa strandremsan längs LA´s kust kantas ju av hus med fantastiska beachfrontverandor. Och där är det minsann inte Baden Baden och pinnstolar som gäller när man sjunker ner under himlen och betraktar solnedgången med en kall i handen. Nej där är det finmöbeln, den absoluta favoriten, den mjukaste av de mjuka som gäller.
Jag ler för mig själv när jag projicerar min möbelserie precis där och då.

Men som sagt, strax boarding för att flyga till snickeriet. Nu ska teori bli verklighet och jag kommer banne mig inte att ge mig innan jag har full bricka i min designerdröm i det här projektet. Allt ska på plats. Inget mindre än allt duger.

Så håll andan, rapport kommer.
Under tiden säljer jag nu mitt hus och planerar för var i mitt kommande nya hem detta kommer att kännas som skönast.

Eder

 


Per