Klockan är 06.45 på morgonen och jag hämtar min illustratör Ylva för att åka till EM i Jönköping för presentation av slutlig idé. Jo, vi har fått ner den på papper och vi gillar den ju som fan. Högt i tak, härlig känsla, nytänk och lite lagom exklusivflummigt liksom. Väldigt vi och, som vi känner, väldigt konsumentskön, vill-ha-ig. Passar i alla rum. Ja,. Nästan då.

Men oj, nattens sömn var dålig. Tänk om dom ler tvångsmässigt för att inte avslöja sitt missnöje. Tänk om vi skjuter helt utanför deras ursprungstanke. Tänk om vi bara inte spelar i samma tankeliga och vi får bära hundhuvud hem till Stockholm igen för att börja om från början.

Nervöst kör jag en lång verbal dragning innan det stora ögonblicket då vi ska vända på papperen och lämna ut oss på det mest nakna vis. Som kreatör kan jag berätta att detta är hela processens värsta ögonblick. Älska något själv som sen blir ratat.
Men det händer aldrig, vi vänder på pannåerna och ger bilder till det jag nyss målat i ord för att understryka känslan.
Visst, en liten studerande konstpaus….där jag och Ylva i ögonvrån betraktar uttrycksförändringen i deras ansikten…..men sen sakta sakta spricker det upp och solen skickar in en varm strimma ljus i rummet. Direkt fattar vi att vi är på banan. Vi slår fötterna mot varann under bordet av dold glädje och åter fylls lungorna med friskt syre efter en lång hållaandan.

För att göra processen kort, vår idé satt som en smäck. Vår objektiva infallsvinkel i formgivandet hade hittat hem och det var en lättnad utan liknelse.
Vi såg även deras blickar mötas i samförstående janickar och allas klockor visade plötsligt samma tid.

Projekt Per Holknekt Hjärta EM var sjösatt.

Efter lunch kallas produktionsexpert Per in och kanske skulle vi ha tagit med ett rör Treo, för detta ingick ju inte i deras standardarbete. Nytänk i produktion och ny kompetens måste in. Nya lösningar måste till. Huvudvärk och tandagnisslan.
Men han Per bara log tryggt och sa att ”nej, men visst fixar vi detta”.

På nåt vis ville jag bara att mötet skulle ta slut nu så man fick gå utanför dörrarna och ge utrymme för lättnaden och glädjen, men vi drog en massa tekniska varv och fick hålla på hurraropen.

Sent om sider landar vi åter i Stockholm. En lång dag som kunde ha blivit nattsvart. Men nu belystes den bara av lust och mer och tjofaderittan vad detta kommer att bli bra.

Nu ska här slipas på färgskalor, materialval, sittmjukhetskoefficienter, sjunkeffekt, nacksupport, ramvirke, tvättgrad och allt annat som per februari ska rendera i skådbar prototyp.

Och då sitter man där i bilen igen i ottan med ångest och rädsla för att verkligheten inte ska motsvara dikten.
Men långt inne i mig tryggar känslan av det skickliga laget där nere arbetet och jag anar en vackert klingande hemresa i februarinatten, då som nu.

Projekt Per Holknekt Hjärta EM är sjösatt.

Per Holknekt
 

DAGBOK